Slik var tiåret i bokseverden
Bokslut över ett år & ett årtionde - inför starten på ett spännande 10-tal
Med jul- & nyårshelger bakom oss befinner vi oss nu den situationen att det är dags att summera det år som gått, och inte bara det, utan även det årtionde som bragts till ända. Och därefter ta en liten tjuvtitt in i det nya årtionde som just börjat. Vad väntar framöver?
Det år som just avslutats var på det hela taget ett riktigt gott boxningsår. Men det var också ett känslomässigt blandat år med flera ups-and-downs.
Vi fick uppleva ett fantastiskt år av den 30-årige filippinske halvgud vars namn numera nästan blivit ett "house-hold-name" för hela idrottsvärlden - Manny Pacquiao. Tveklöst Årets Boxare. Och mannen bakom fenomenala succéer mot Ricky Hatton och Miguel Cotto - två av årets allra största boxningsevenemang.
Det största arrangemang som gjordes iscensattes i Schalke 04 stadion i Düsseldorf i somras då Wladimir Klitschko och Ruslan Chagaev bjöd på ett tänkt titel-enande i tungvikt inför 61.000 åskådare och en boxningsfest utan like! Klitschko vann i superb stil - men själva enandet kom av sig.
Just detta att de stora förbunden fortsatte att till varje pris bekämpa varandra - och inte ens kunde enas om det som de egentligen var eniga om - tillhörde årets sämsta resultat. Ännu ingen ny riktig tungviktskung på scenen, således (även om The Ring gjorde ett lamt försök att skapa en sådan plattform för Wladimir) .. och vi lär inte heller få någon dylik förrän Wlad och hans bror Vitali gör upp om saken ... eller britten David Haye gör av med dem båda. Månne det kunde vara en from förhoppning för 2010.
2009 var också året som gav oss starten på Super Six-turneringen, där första omgången nu är avklarad .. inkluderandes en chockartad förlust för den danska storstjärnan Mikkel Kessler mot OS.kungen Andre Ward.
Det var också året som såg en av 00-talets stora Sugar Shane Mosley göra suverän comeback mot Antonio Margarito - numera avstängd för att ha fifflat med handlindorna. Det var året som såg en annan av 00-talets ikoner Oscar de la Hoya ta farväl av den aktiva karriären. Men han är redan i topp inom sitt nya gebit - som proffspromotor.
2009 var året som såg Floyd Mayweather göra comeback och Bernard Hopkins vägra att lägga av .. det var året som såg Roy Jones Jr ta helt slut - knockad i första ronden mot Australiens Danny Green i december. Det var också året som såg Joe Calzaghe lägga handskarna på hyllan. Samtliga dessa herrar tillhör 00-talets ikoner. Tunga, beprövade namn.
Fanns det då inga nya stjärnor som dominerade scenen? Jodå, det finns ett helt gäng nya intressanta grabbar på gång, men blott ett fåtal av dem har lyckats bryta helt igenom. Till årets topp-prestationer hör dock Amir Khans, Yuriorkis Gamboas och Juan Manuel Lopez´ titelerövringar. Naturligtvis finns det en hel drös starka mästare därutöver, som Tomasz Adamek, Andre Berto, Edwin Valero och många fler. Vi ska senare återkomma till återväxten inom sporten.
2009 var också ett sorgens år med stora, mäktiga namn avresta till "de sälla jaktmarkerna", som vår egen Ingemar Johansson och mästare som Jose Torres, Chris Finnegan, Greg Page, Ernie Lopez och andra men även en serie tragiska dödsfall under sommaren med jättar som Alexis Arguello, Arturo Gatti och Vernon Forrest.
För nordisk del såg vi kröningen av Norges boxardrottning Cecilia Braekhus, men också, som tidigare nämnts, Kesslers (temporära?) fall men även finske mellanviktskungen Amin Asikainens dylika. Sverige fick se Attila Levin skapa något slags comeback vars mål ännu är fördolt och en rad nya intressanta stjärnor startade sina karriärer - som Patrick Bogere och Badou Jack - och Norges Andreas Evensen fick något av ett reellt genombrott. Finland råkade ut för ett hiskligt debacle då WBA-VM i tungvikt (Valuev vs Chagaev) fick ställas in. Men den största problematiken kvarstår i två tunga faktorer: dels den svenska begränsningen på antal ronder - en fråga som dock nu är uppe till prövning - och den närmast märkligt bleka danska marknaden, i varje fall jämfört med tidigare nivå. Faktum är att inte mycket hade hänt i Danmark om inte Sauerland gått in och arrangerat VM-kampen Kessler vs Gusmyr Perdomo i september.
Vad minns vi 00-talet för ..?
Samtidigt är detta således bokslut för ett helt årtionde, för det 00-tal som gav oss en suverän VM-kung i tungvikt i Lennox Lewis, vilken dock redan abdikerade obesegrad 2004. Då var han en av sportens klart främsta förgrundsgestalter.
I övrigt är detta årtionde i en alldeles förbluffande grad dominerat av ett relativt litet antal stjärnor som alla envetet bitit sig kvar i toppskiktet - samma märkliga gäng som vi räknat upp i års-sammanfattningen ovan: Jones, Hopkins, Mosley, de la Hoya, Mayweather, Calzaghe, bröderna Klitschko.
Några jättar försvann undervägs, naturligtvis, som Kostya Tzyu, Diego Corrales, Naseem Hamed och kanske måste vi nu räkna dit Marco Antonio Barrera, Antonio Tarver, Winky Wright och Ricky Hatton ... några är ännu kvar som Juan Manuel Marquez och hans bror Rafael och inte minst mellanviktskungen Kelly Pavlik, vars största tid vi måhända ännu inte sett.
Ändå är det märkligt hur rakt igenom detta årtionde dess mest lysande stjärna varit aktuell i toppen år efter år: Manny "Pac Man" Pacquiao. Han var etablerad kung i de lättare klasserna redan på slutet av 90-talet ... han hade några kämpiga år i början av 00-talet men från 2003 har han varit med i yppersta toppen non stop och numera dominerar han scenen så till den grad att han är odiskutabel No 1 kilo-för-kilo.
Vi har roat oss med att göra en top-12 lista över 00-talets största. Den ser ut så här: 1) Manny Pacquiao; 2) Floyd Mayweather; 3) Bernard Hopkins; 4) Roy Jones Jr; 5) Sugar Shane Mosley; 6) Oscar de la Hoya; 7) Lennox Lewis; 8) Joe Calzaghe; 9) Marco Antonio Barrera; 10) Ricky Hatton; 11) Juan Manuel Marquez; 12) Bröderna Klitschko.
Nog om det förflutna - vad väntar oss inom närmaste tiden?
Januari blir en relativt blek månad - visserligen med Brian Viloria och med både Gamboa och Lopez i elden - fram till den 30/1 då Sugar Shane Mosley och Andre Berto brakar ihop i ett mycket intressant titel-enande.
Därefter kommer vi den 6/2 till ännu ett titelförsvar för Edwin Valero och samma dag boxar Tomasz Adamek sin andra match i tungvikt, nu mot Jason Estrada, och förhoppningsvis blir den spännande WBF-tungviktsfighten i Kampala den 20/2 av mellan Frans Botha och Evander Holyfield.
I mars (6/3) drar andra omgången av Super Six igång med Arthur Abraham vs Andre Dirrell och den 17/4 fullbordas denna på två håll, nämligen i USA med Andre Ward vs Jermain Taylor och i Danmark med Carl Froch vs Mikkel Kessler. Däremellan kommer troligen, trots allt, årets första mega-match att äga rum den 13/3 i Las Vegas mellan Pacquiao och Mayweather ... de bråkar just nu ganska oförsonligt, varför det hela fått gå till medling hos domare Daniel Weinstein. De pratar dock med varann, via juridiska ombud, och det är ändå något. Allt detta är ju märkligt märkvärdigt.
Normalt sett när man har två superstjärnor är ju problemet att få dem att komma överens om villkoren för hur de skall mötas. Det är fixat och klart sedan länge. Här handlar det om två herrar som riskerar både sina livs största gager och boxningshistoriens rikaste fight trots att man är överens om villkoren (!), därför att man retat gallfeber på varandras ego om vad som i princip är skitprat! Ofattbart. Givetvis måste de komma överens om att lägga det där åt sidan - gör upp om det i ringen, för allt i världen!
Olof Johansson
0 kommentarer
Permalink
Del med andre
