Olika faller ödets lotter - "you never can tell"!
Otroligt ledsamt med Mikkel Kessler
En av mina stora favoriter senaste decenniet har varit danske Mikkel Kessler. Han är utan tvekan den nordiska boxningens största profil på många herrans år - enda jämförbara danskarna i popularitet och berömmelse är Brian Nielsen och Tom Bogs, men ingen av dem nådde samma sportsliga höjder - och sett över hela Norden så är det bara den odiskutable tungviktskungen Ingemar Johansson som slår honom i samtida ryktbarhet. Det går liksom inte att slå en tungviktskung, och 'Ingo' var enormt stor i samtliga nordiska länder. Det har aldrig riktigt Kessler lyckats bli, men fanders vete om han inte rent prestationsmässigt var rentav större än Ingemar. Det är bara synd att den snygge dansken aldrig blev odiskutabel mästare.
För nu vete sjutton om han nånsin blir det. Det var alltså i tisdags som den danska superstjärnan, regerande WBC-världsmästare i supermellanvikt, gavs sin dystra dom hos läkarna och omedelbart tvingades dra sig ur Super Six-turneringen. Han hade en tid dragits med (svåra) synproblem, vilket stört honom i de senaste matcherna mot Andre Ward i november förra året och mot Carl Froch i våras - den senare matchen vann han likväl och såg då ut att kunna gå mot en tänkbar slutseger i Super Six-turneringen.
När Mikkel emellertid väl fick sin dom av läkarna, efter att ha konsulterat specialister i både Danmark och Tyskland, insåg han att loppet var kört. Åtminstone för nu. Det är en muskel till synnerven som spökar och enda sättet att rädda synen är absolut vila från boxning i minst 9 månader. Kessler fattade därför det absoluta beslutet att hålla upp med boxning i ett års tid - varför han nödgas dra sig ur Super Six. Hans kamp mot Allan Green i Herning, Danmark den 25/9 fick ställas in, och Kessler lämnade därmed hela turneringen!
Riktigt vad som nu skall hända med Super Six är ännu inte klart, mer än att turneringen rullar vidare. Sannolikt tas en ersättare in mot Green och den matchen omplaceras, men just detta dilemma arbetas nu frenetiskt på av arrangörerna. Huruvida detta ofrivilliga uppehåll är dödsstöten för Mikkel Kesslers fantastiska karriär eller ej får framtiden utvisa. Själv sade han via Team Sauerland:
- Detta är den största besvikelse jag upplevt i min boxningskarriär, men det enda goda med dagens nyheter är att det inte är något bestående fel på mig. Jag kan göra comeback om ett år. Och då kan jag utmana slutsegraren.
Det är troligt att WBC kommer att utnämna honom till Champion Emeritus, varmed han om ett år eller så de facto kan utmana den man som då håller VM-tronen, direkt & utan omvägar. Om han verkligen bestämmer sig för att komma tillbaka.
Även Nikolay Valuev är ute ur leken!
I veckan fick vi också reda på att väldige ryssen Nikolay Valuev är borta från ringen i minst ett halvt år. Det är både hans vänstra axel och högra handled som måste opereras och det måste göras nu, har hans läkare Walther Wagner konstaterat. Dessa nyheter kom direkt efter att Nikolay firat sin 37:e födelsedag den 21/8. Det är inga bra nyheter för en 37-åring.
Samtidigt förklarar detta nog till dels hans ovilja att skriva på kontraktet om en WBC-VM-fight mot Vitali Klitschko härom veckan.
... och Shannon "The Cannon" får hans chans
Nu blir det alltså Shannon "The Cannon" Briggs som får den chansen. Den 38-årige jätten från New York (193 cm lång, 120 kg tung; record: 51-5-1/45 KO; linjär VM-kung 1997-98, WBO-VM 2006-07) får därmed sin karriärs fetaste chans i O2 World Arena i Hamburg den 16/10 mot den 39-årige WBC-kungen, som regerat ohotad sedan han stoppade Samuel Peter i oktober '08 och nu försvarar bältet för femte gången.
Intresset stiger för Klitschko vs Peter
Under senaste veckorna har äntligen intresset börjat stiga lite inför den strax uppkommande VM-fighten i tungvikt mellan Wladimir Klitschko och just nyss nämnde Samuel Peter. Efter allt tjafs om Alex Povetkin skulle komma till start eller ej och sedan ersattes av "The Nigerian Nightmare" så har intresset för denna trots allt verkligt tunga drabbning varit njugg.
Det är aldrig bra när ersättare måste komma in för från början nominerade utmanare. Nu bygger - som vi påpekat i denna spalt flera gånger - hela fighten på att det är en retur på herrarnas rafflande möte från 2005, då Wlad till sist vann all right men var i golvet flera gånger innan segern kunde bärgas. Felet är givetvis att alla minns hur storebror Vitali skåpade ut Samuel 2008 ... och att nigerianen sedan dess förlorade knappt på poäng mot senare chanslöse utmanaren Eddie Chambers och därefter bara slagit ut andraklassare - låt vara dock via fyra raka KO-segrar.
Nu har emellertid intresset för fighten, placerad i Commerz-Bank Arena i Frankfurt den 11/9 med kapacitet för 55.000 åskådare, börjat ta sig. Den senaste veckans pressuttalanden och föregående pressmöte har hjälpt till.
Först var Samuel Peter (34-3/27 KO; WBC-VM 2007-08) ganska lågmäld:
- Jag vill inte snacka alltför mycket. Jag skall låta mina nävar tala den 11 september. Ni skall få se en ny Samuel Peter!
Men i veckan höjde han tonen betydligt! Hans träningscamp i Big Bear har gått utmärkt och den 2/9 flyttar han över slutspurten till Tyskland.
- Jag har mina egna domare med mig in i ringen - min raka höger och min hook! Jag tror inte Wladimir klarar sig förbi fjärde ronden. Allt har varit perfekt runt mig. Hela världen skall få se den 11:e. Jag kommer att vinna på KO!
Wladimir Klitschko, regerande VM-kung för IBF, WBO, IBO & enligt många den riktige världsmästaren (record: 54-3/48 KO) är lugnet och säkerheten personifierad numera:
- Peter är erfaren och en mycket bra puncher. Han har övertygat stort i sina senaste matcher. Jag kommer att vara mycket väl förberedd och kommer inte att underskatta honom. Jag är glad över att ha en verkligt stark utmanare och inte nån som bara boxas i sina drömmar. Povetkin räknas överhuvudtaget inte längre!
Wow - Segura krossade Calderon ..!
Avslutningsvis konstaterar vi med något höjda ögonbryn att Mexicos lille fine WBA-kung i lätt flugvikt (49 kg) Giovanni Segura stod för en prima skräll i Guaynabos Coliseum i Puerto Rico i lördags, då han på det mest övertygande vis inte bara besegrade utan faktiskt krossade klassens dominant de senaste åren, det lilla fenomenet Ivan Calderon, en av världens bästa boxare kilo-för-kilo - och blev därmed viktklassens nya riktiga VM-kung.
Calderon höll rent tekniskt WBO-titeln men var klassens odiskutabla etta med ett record på 34-0-1 (WBO/VM i stråvikt 2003-07; lätt flugvikt sedan '07; 16 raka VM-segrar) - nu åkte han alltså på sitt första nederlag. Han började visserligen lysande, som alltid, men stentuffe Segura, rankad direkt efter Calderon, anföll oförtrutet och lyckades ta över kampen i femte och sjätte ronderna. Calderon kom starkt tillbaka i sjunde, men den 28-årige Gio (nu 25-1/21 KO) kom som en furie i åttonde och knäckte legenden framför sig! Han däckade 35-åringen med en ruggig kroppsträff och den tidigare oslagbare mästaren kom inte upp i tid. Wow!
Det var i sanning skiftande lotter denna vecka. You never can tell!
Permalink
Del med andreRobert Helenius övertygade gott på tysk jubileumsgala
Promotor Wilfried Sauerland har varit en av de ledande arrangörskrafterna i Europa sedan 1970-talet. Han var en mäktig man redan på den tid en annan som manager för Tarmo Uusivirta och Patrick Lumumba och senare Anders Eklund samarbetade med honom och den då ledande agenten Henk Ruhling.
Under 1990-talet byggde han ut Sauerland Promotions till att bli en organisation av världs-betydelse och numera är detta en av boxningsbranschens allra tyngsta aktörer - snudd på Nr 1 i Världen.
De senaste tio åren har Sauerland haft tätt samarbete med ARD - Sat 1 .. "Das Erste" - och förra helgen gjorde de tillsammans sin 100:e live show sändning, dvs i genomsnitt tio mycket tunga galor per år. Vi snackar inte "småpotatis" här utan det handlar om live-shower av högsta dignitet .. med gossar som Sven Ottke, Marcus Beyer, Nikolay Valuev, King Arthur Abraham, Sebastian Sylvester, Marco Huck och många fler i huvudroll; med gräddan av tysk kulturelit på ringside och ofta inbjudna superstars som Muhammad Ali, Mike Tyson, Don King och andra och med tiden även kvinnliga stjärnor i huvudroll i ringen som Laila Ali och inte minst Sauerlands egen "First Lady" Cecilia Braekus. Dessa tio år har varit en magnifik resa och en annan kan blott uttrycka sin glädje över att ha varit för TV 2:s & andras räkning närvarande vid ett försvarligt antal av dessa jätte-evenemang.
I lördags jubileumsboxades det således - den 100:e showen - i Erfurt och i huvudrollen uppträdde WBO:s cruiserviktsvärldsmästare "Käpt´n" Marco Huck (30-1/23 KO) i ett frivilligt försvar av sin titel mot amerikanen Matt Godfrey (20-2/10 KO). Den senare hade ärligt talat inte mycket i den VM-ringen att göra. Han går under smeknamnet "Too Smooth" och det anspelar till dels på hans förunderliga förmåga att rida med slagen. Det hjälpte nu inte, och efteråt ursäktade han sig med:
- Jag är mycket bra på att glida undan fem-sex slag i följd men han slog ju sju-åtta-nio .. och då går det inte!
Jag vet inte om detta möjligen är ett annat sätt att säga att man inte var riktigt mogen för uppgiften. Nu slog Huck ner honom i slutet av andra, slog ut honom ur ringen i tredje - vid inget av dessa tillfällen var utmanaren allvarligt skakad - och gjorde slut på honom i femte, då han sänkte honom hårt varefter ringdomaren Genaro Rodriguez kort därpå bröt matchen.
Super Six - i cruiservikt!
Chefstränare Ulli Wegner var måttligt nöjd, då han tyckte att en Champ som Huck skall kunna göra ett mer disciplinerat och effektivt intryck än det sluggerbetonade framträdande han nu stod för. "Det kommer att fordras mer än så här framöver", menade mentorn, måhända syftandes på den tänkta Super Six-turnering som nu planeras även i cruiservikt - ett försök att rida på succén från supermellanvikten; dito regi Sauerland mfl - och där övriga anlitade 'kungar' i fältet anses bli förutom Huck: Steve "USS" Cunningham (IBF) och Krzysztof Wlodarczyk (WBC) ... därutöver tänker man sig ryssen Denis Lebedev och kanske kubanen Pablo Yoan Hernandez, men de sista platserna är ännu inte spikade. Tänkt start blir i december. Det är ett startfält som i stor utsträckning domineras av Sauerland. Men då har inte hänsyn tagits till Troy Ross, Canada och Danny Green, Australien som borde ha ett 'säg' i saken. Och inte heller Ungerns stolthet Szolt Erdei - egentligen given - om han nu boxar vidare ... och i så fall väljer att göra det i cruiservikt..? Eller WBA-kungen Guillermo Jones.
Helenius ny EU-Champion!
Galan i Erfurt hade två huvudmatcher - den andra gick om vakanta EU-titeln i tungvikt mellan Sauerland-stationerade finlands-svensken Robert Helenius (nu 13-0/8 KO) och fransmannen Gregory Tony (nu 12-1/10 KO). "The Nordic Nightmare" visade sig ha full koll på den begränsade men hårdslående fransosen, bortsett från en svagare andra rond, och hade sin motståndare i golvet i tredje, fjärde, femte och sjätte ronderna varpå ringdomaren Howard Foster bröt då han inte förmådde försvara sig 39 sekunder in i sistnämnda rond. Det var ganska imponerande arbetat av Helenius!
Detta var Helenius första titel och han belönades i ringhörnan med en lång kyss av sin blonda sambo Sandra Helsing - båda är svensktalande, Sandra kommer från Åland - och även om nu Robert boxade under de blå-vita finska färgerna vill han betona att han är född i Stockholm och även har svenskt pass och gärna också boxar som 'blå-gul'.
Det finns nu givetvis en jättematch - med nordiska mått mätt - att göra mellan Helenius och Attila Levin. Men den tarvar lite smart marknadsföring och ett vasst upplägg ... så finns här möjligheter till en nordisk megamatch!
Adamek poängslog jätten Grant!
För europeiska boxningsfans var detta en fin lördagskväll framför TV:n men något senare samma natt bjöds den amerikanska publiken i Prudential Center i Newark, New Jersey på denna helgs andra tunga gala, då nya tungviktsstjärnan (fd VM-kung i lätt tungvikt & cruiservikt) Tomasz Adamek (42-1/27 KO) - 187 cm lång och nu 98, 4 kg tung - tog sig an jätten och f d VM-utmanaren Michael Grant (46-4/34 KO) - 201 cm lång och här 118,4 kg tung. Det blev en riktigt tät och tuff historia och faktum är att Adamek var illa ute i sjätte ronden men klarade sig igenom krisen och kunde under större delen av fighten utnyttja sin större rörlighet och vassa, skarpa attacker till att bygga upp en poängledning.
Adamek mötte alltså här en man på elitnivå som är av Klitschko-storlek och idén var att bevisa att den "lille" polacken besatt förmågan att vinna trots skillnad i storlek. Det gjorde han, trots att Grant kom starkt i ronderna sex till nio, och tack vare att han förmådde spurta snyggt i elfte ronden då han boxade ut Grant men sedan kom i nytt bryderi i sista ronden då jätten hade honom fångad. Poängdomarna såg polacken segrare med något stora siffror: 117-111, 118-110 och 118-111.
"Mission completed" tyckte Adamek efteråt, och han ligger idag högt rankad hos alla organisationer (WBC #5, IBF #3, WBA #3, WBA #9) och av The Ring #4, men han har ännu ingen officiell utmanarposition.
Direkt på segern i USA fick han nu också en utmaning från tyskbaserade kubanska bjässen (OS- & VM-guld som amatör) Odlanier Solis (16-0/12 KO), den 30-årige best som nu snabbt avancerar mot VM-toppen. Team Solis betonade i början av veckan följande i ett pressmeddelande:
- Segraren av en match mellan Solis och Adamek skulle bli den legitima utmanaren mot vardera av bröderna Klitschko.
Nu har Tomasz Adamek ett rykte om sig att inte backa för någon, men ekvationen är givetvis inte så enkel som Solis camp uttrycker. Ytterligare en tung seger - och till det skulle Solis kunna tjäna - kan dock säkra den tuffe polacken en VM-fight för både WBA och IBF, förutsatt att politiken inte fallerar.
Det är glädjande nog nytt liv i tungvikten, alldeles under topptrion (Klitschko-bröderna + Haye), där fortfarande en viss stiltje råder.
OLOF JOHANSSON
Jean Pascal ny riktig Världsmästare, eller ..?
I söndags morse skandinavisk tid i Bell Centre i Montreal, Canada besegrade något oväntat den naturaliserade kanadensaren Jean Pascal (record: 25-1/16 KO inför match) favoriten till segern, WBC:s interim-VM-kung Chad Dawson från USA (före match: 29-0/17 KO). De flesta experter var hyggligt eniga inför kamp att detta borde bli den faktiska kröningen av den lätta tungviktens okrönte mästare Dawson. Han hade dominerat klassen i ett år utan att få till den avgörande titelmatchen, med viss egen förskyllan.
Till yttermera visso gick den ledande branschtidningen The Ring ut och påannonserade att den erkände segraren av detta mästarmöte som rättmätig och riktig kung av viktklassen! Inte helt självklart - se mer om det nedan - men inte heller helt fel.
Pascal utnyttjade fördelen av hemmaplan maximalt och var den av de två som skapade en riktigt sevärd, spännande och emellanåt rafflande fight! Den i Haiti födde Pascal håller den ordinarie WBC-VM-titeln sedan juni 2009 - då han poängslog Adrian Diaconu i Canada - och försvarade nu denna för tredje gången. Denna position som mästare plus rätt pengar i ryggen landade fighten för honom i Montreal.
Mästaren öppnade aggressivt och tog början på matchen, då Dawson boxade osedvanligt passivt och försiktigt och faktiskt tycktes ha problem med Pascals tuffa attityd. Efter mitt-partiet kom han äntligen igång och tog rondsegrar och i nionde ronden slog han Pascal groggy men släppte honom av kroken. Klart under på poäng öppnade Dawson en desperat spurt i elfte ronden och försatte mästaren i starkt trubbel, men då de skallade ihop oavsiktligt och Chad fick ett styggt cut, så skickades matchen i det läget till poängdomarna. Dessa såg då Pascal segrare med 108-101, 106-103 x 2.
Den allmänna opinionen efteråt var att Dawson fick skylla sig själv - "man blir ingen mästare på att 'play it safe', det var matchen i ett nötskal", kommenterade The Ring - och att utgången var korrekt och rättvisande. Det finns en klausul i kontraktet om returmöte, men Jean Pascal har dessförinnan rätt till ett frivilligt försvar. Detta kan möjligen leda till en supermatch mot IBF:s VM-kung i supermellanvikt, den i Canada baserade rumänska stjärnan Lucien Bute. Det är i varje fall det heta bud som nu febrilt snackas om!
Konsten att nå riktiga VM
En riktig världsmästare bestäms av de logiska hedersregler som styrt boxningssporten i över 120 års tid. En titel kan bara vinnas i ringen mot den faktiske världsmästaren eller om det gäller en vakant titel mellan de två främsta boxarna i viktklassen, varom en universell enighet finns. Med det sammelsurium av olika låtsas-VM vi har idag - och där de olika VM-kungarna undviker varann - uppstår bara emellanåt den situationen, där de odiskutabelt högst rankade boxarna möts.
Främsta övervakaren av dessa regler i dagens splittrade och cyniska värld är The Ring, men även denna garant för korrekt rättvisa har på senare tid börjat rucka lite på reglerna. Wladimir Klitschkos utnämning förra sommaren är ett exempel på det, och Wlads 'VM-status' gick inte riktigt hem. Orsak: han fick denna status efter att som odiskutabel 1:a ha slagit världens 3:a, varvid man valde att se förbi den odiskutabla 2:an, dvs storebror Vitaly, just därför att de är bröder och vägrar mötas. Det resonemanget gick inte i lås.
Nu kom man i läge inför Dawson vs Pascal att Rings 1:a och 2:a i lätt tungvikt möttes - varmed den givna slutsatsen blir att resultatet av en dylik match ger den nya riktiga världsmästaren. Nu går det emellertid inte att bortse ifrån att The Ring faktisk i någon mån konstruerade den sitsen.
Genom alla tider har tidningen stått för den grundläggande åsikten att om inget givet finalpar finns skall de tre eller fyra eller fem klart bästa göra upp sins emellan innan världen kan vara redo acceptera högsta status åt slutsegraren.
I lätt tungvikt fick vi till sist - efter den senaste riktige mästaren Joe Calzaghes abdikation 2009 - en tydlig situation sommaren 2010, där dels Glen Johnson (då #2) gjorde upp med Tavoris Cloud (#5; direkt efter numera pensionerade ..? Bernard Hopkins) och nu Chad Dawson (#1) gjorde upp med Jean Pascal (när matchen gjordes #3) ... varmed all logik borde fordra en slutlig final mellan segrarna i dessa 'semifinaler', dvs (som vi berättade senast) Tavoris Cloud ... och nu Jean Pascal.
Nu föregrep The Ring detta genom att inför matchen lyfta upp Pascal till #2 - och få till den logiska finalen, tekniskt sett. Frågan är dock om detta är moraliskt korrekt. Vi rättrogna kan i någon mån köpa Pascals upphöjelse till riktig kung, i synnerhet som ju Dawson i sin interim-titel fight (november '09) besegrade Johnson, så det finns en legitim logik i The Rings resonemang. Men diskussionen tar bara slut om Pascal tar sig an Tavoris Cloud inom kort. Segraren dem emellan ÄR den riktige VM-kungen i lätt tungvikt. Utan tvekan - och helt korrekt.
Nu är det också möjligt att det blir så. Planer på en match mellan Dawson - "tänkt" segrare - och Cloud var i görningen. NU vann Pascal, och det borde inte göra saken svårare, ty nu blir det en prestigesak mellan Canada och USA och de verkligt stora pengarna i potten för båda boxarna. Jag tror faktiskt den här fighten blir av. Men samtidigt, som sagt, är det inte svårt att se jättepengarna i en fight, i Canada, mellan Pascal och Bute.
Wlad Klitschko vs Samuel Peter
En annan av The Rings riktiga VM-kungar, redan nämnde Wladimir Klitschko, står i begrepp att försvara sina VM-bälten: The Rings, IBF:s, WBO:s & IBO:s den 11/9 i Frankfurt am Main i Tyskland mot Samuel Peter. Detta blev det slutliga resultatet av att den ryske obligatoriske VM-utmanaren Alexander Povetkin gav upp sin utmaning - igen!
Povetkin är 30 år gammal, obesegrad i proffsringen, 19-0/14 KO, och med en enastående rutin från amatörtiden - OS-guld, VM-guld, EM-guld - så man kan undra vad som får honom att backa ur ..? Det är andra gången det sker. Allt står inte rätt till. Tiden rinner iväg. Men en snar helomvändning, inom ett år, kan fortfarande rädda allt. Han har 'en tänkande August' bakom sig i Teddy Atlas, så vem vet?
Den stora poängen i matchen Wlad vs Sam Peter ligger i returen dem emellan, som vi påpekat tidigare. När de möttes förra gången, 2005, hade nigerianen den store ukrainaren i golvet ett par gånger. Men sedan dess har dock Wladimir varit närmast oslagbar och något av säkerheten själv - medan Samuel fått storstryk av storebror Vitaly och därefter blott vunnit över andraklassare.
Men samtidigt, ladies & gentleman, detta är om VM i tungvikt ... anything can happen!
.. och helgens gala i Erfurt!
Den kommande helgens största begivenhet är den tunga VM-galan från Erfurt, Tyskland där WBO-världsmästaren i cruiservikt "Käpt´n" Marco Huck (29-1/22 KO) försvarar sin titel mot hyggligt farlige amerikanen Matt Godfrey (20-1/10 KO) och Robert "Nordic Nightmare" Helenius (12-0/7 KO) möter slagkraftige fransmannen Gregory Tony (12-0/10 KO) om EU-titeln i tungvikt. Riktigt spännande!
OLOF JOHANSSON
Don King är fortfarande med i leken
Just another weekend...
On .. and off ..!
Win, lose or draw - eller ingen match alls!
Het planering i sommarvärmen...
2
Till hundraårsminnet av Århundradets Fight
Povetkin nästa man till rakning!
Nästa generation slår igenom!
Andre Ward leder hela fältet!
Det är dags för nästa showdown i SUPER SIX!
Hall of Fame berömmelse
Cotto och Yankee Stadium är tillbaka i fokus
Klitschko slog ut Sosnowski !
Hur bra är bröderna Klitschko ..?
1
